Folie à Deux

Den här väskan, hur makalös är inte den?
Den kommer från Rich In Craft och kostar med största säkerhet en smärre förmögenhet. Men dreamy är den.

Ellos, do the kärring

Alltså, Ellos.
Ibland är det så rätt, ibland bara så fel.
Just nu finns det tre kategorier av trender på första sidan. De är Simple Life, Glam Rock och Etno Chic.
Alltså jag dör. För det första, inget av det som visas i kategorin Glam Rock är vare sig rockigt eller glammigt. Det är små sommarklänningar av bomull. Tantiga sådana dessutom.
För det andra, kategorin Simple Life kunde lika gärna heta Monstertråkigt. Men om det nu finns någon därute som alltid drömt om en vit skinnjacka finns det en där just nu för 1000 spänn, så alla ni Michael Jackson-fans har något att sukta efter.
Och så Etno Chic. Åh min hjärna, jag orkar inte, det är för mycket. I den kategorin är alla kläder i brunt och beige och khaki och har enligt beskrivningen "etniska mönster" (??!!). Där återfinns även träarmband, bruna läderväskor och sandaler.
En gång i tiden brukade jag reta Johanna-Riot och kalla henne för etnogoth. Etnogoth är sådana där goter som har en massa stora blaffiga silversmycken som ser ut att komma från Afrika/Mellanöstern/Asien/Fjärran Östern. En ok look i min värld. Men det här med att kalla allt som känns lite exotiskt för "etniskt" blir lite... eh, ja, white trash.
Däremot hade de den här koftan:


Den var ju svårt tjusig. Man kasnke behöver den? (fast tekniskt sett behöver jag väl inga kläder alls...)

I'm hot and I'm cold, I'm yes and I'm no...

Alltså Gina Tricot, jag slutar ALDRIG att förvånas över den kedjan.
Jag hatar alltid deras reklam. Det är alltid samma lite för spacklade blonda tjej i det fulaste de för tillfället har inne. Ungefär 2/3 av året är deras sortiment helt dött för mig. Det är bara höst/vinter-kollektionen som är något att ha, men då jävlar i det är det bra. Allt är svart, det är mycket spets/lack/pleather och paljetter till skitbra priser. Och rean sedan, denna skänk från ovan! Små klänningar med leopardtryck på grå botten för 29 krnor, man tackar och bockar!
Sedan plötsligt en dag, när man precis vant sig vid att det går att handla där så möts man av något vidrigt, i stil med en leopardmönstrad body med rosentryck och grenknäppning, fullt värdig en av Fran Fines värre outfits och då vet man att det är slut med det roliga. Eller som för tillfället, pastelliga chinos.
Ugh.
Alltså nu är jag skeptisk mot chinos redan från början, men det finns säkert någon därute som kan få det att funka. Pastelliga chinos, mer exakt syrenlila, är det lite mer av guds straffdom över. Alla kommer att se ut som idioter i dem.

Man treats

Jag har några stora sorgebarn här i livet när det gäller kläder.
Ett av dem är att jag aldrig kommer att kunna göra den där perfekta dandy-looken så bra som jag skulle vilja och få stila loss med alla små acessoarer. Någonstans mellan Oscar Wilde, Patric Bateman och Bowies Think White Duke.
Jag älskar nämligen alla detljer som plötlsigt blir möjliga med en riktigt bra skjorta och en kavaj som sitter riktigt bra: delikata manschettknappar, lyxiga sidenslipsar och hängslen. Jag brukar stryka runt de här avdelningarna på varuhusen och fingra på allt.
Men att hitta en snygg skjorta som sitter bra över en D-kupa är nu inte helt lätt, det är fan inte ens lätt att hitta en blus avsedd för kvinnor som gör det. Slips blir också svårt till och från, man måste få den tillräckligt kort för att ligga snyggt och samtidigt inte så kort att den ser larvig ut. Samma sak med hänglsen. Med ett par byxor som är hyfsat höga i midjan klarar jag av det, men jag måste göra det like punkigt, annars ser jag bara helt övermogen ut.
Och det blir liksom koden när jag ska göra herrkläder: antingen får det bli lite victorianskt, eller så blir det punkigt.
Men gawd damn it, jag önskar att jag hade fler tillfällen att ha de här:



eller de här:


Båda från Villa.

Jag känner mig även som den rättmätiga ägaren till den här jackan från Ann Demeulemeester
:



Samtliga bilder från www.style.com

Ebba von Sydow tyckte det är en JÄTTEBRA idé att alla vi som har klänningsångest inför nyår bara tar en kjol vi gillar och sätter ett skärp i midjan. Vilket kanontips! Sandra och jag var naturligtvis tvungna att genast undersöka hur det fungerade på våra garderober. Eftersom vi är två goter med otroligt glamourös smak och stil har vi bara lårkorta tighta små nummer och långkjolar. Om vi drog upp kortisarna blev det ystra små tyubtoppar av dem. Säkerligen också ett stylingtips värdigt von Sydow, men nu var det klänning vi skulle göra, så då var det fram emd långkjolarna.

Titta vilken DÅLIG idé det är att göra en klänning av sin favoritkjol genom att sätta ett skärp i midjan!




Titta hur fantastiskt kjol+skärp gör det BÄSTA av våra figurer!

/L.