Idag:

De feta härliga favoritörhängena jag gjort till mig själv och en älskad gammal crepe-blus med en massa applikationer av spets och sammet:

Alltså folk säger då och då att man ska "växa upp" och i detta ingår uppenbarligen att dumpa hela sin subkulturella identitet och intressanta klädstil och börja se ut "som folk". Alltså jag tycker jag gör ett bra jobb som "vuxengot". Jag har en intressant men praktisk vardagsstil som jag trivs i, jag har extravaganta saker till festligare tillfällen och jag har en uppsjö vintageklänningar som gör mig familje-vänlig. Vem kan klaga på en välskräddad 30-talshistoria, liksom?
Jag känner mig inte ens lite pressad att försöka sluta klä mig helt i svart, med några få små avstickare, eller sluta ha svarta naglar, stora silversmycken eller over-the-top 80-tals-bälten.