Det här fann jag otroligt intressant.
En stylist som slutar i rent vredesmod för att det är modeller i storlek 12-14 som ska stylas.
Jag försöker föreställa mig vad det är som är så revolutionerande svårt med det? Om nu designern bestämt sig för det, då får man anta att han beställt sina provkollektioner i de storlekarna?
När jag kollar på bilderna och jämför de "stora" modellerna med de "konventionella" vinner de "stora" så jävla stenhårt! Fasts klänningar ser grymt bra ut på dem.
Man blir så hjärntvättad av alla modereportage och modellbilder att man tillslut inte ens reagerar på hur sjuktligt smala de är. Man vänjer sig och sedan klämmer någon upp en tjej i storlek 42 bredvid dem och då ser hon fet ut bara för att man är mer van vid den näst intill anorektiska tjejen.
När jag gick runt och shoppade i London förrförra veckan lade jag märke till en mycket intressant sak.
När det kom nya plagg till Primark var det storlek 12 och neråt hängde kvar i butikerna efter några dagar, 12, 14 och 16 var de allra populäraste storlekarna. Det var likadant i många andra butiker. Storlek 12-16 ä alltså det en majoritet av kvinnorna som shoppar i London drar. Jag tycker inte att folk var så mycket fetare, men noterar också varje gång jag är där att de engelska butikerna är bättre än de svenska på att ha de trendiga plaggen inne i större storlekar, istället för att ha en avdelning med kläder för "stora" som ser ut som tält.
Men visst är det spännande att se att det faktiskt finns folk i modebranchen som vill förändra den och som faktiskt inte känner att deras kläder måste visas på en size zero?
Väldigt upplyftande inlägg!
SvaraRadera