Alltså, jag känner mig lite ful här.
Jag tittar igenom min second hand-guide och isner att jag omedvetet (medvetet?) utelämnat en av mina favoriter. Det är en butik med jättemycket bra skinnväskor till bra priser, bland annat. Men jag känner liksom att jag sitter och tjuvhåller på den lite. Jag vet, det är inte snällt och hederligt, men jag våndas här! Jag vill ju sitta lite själv på hemligheten. Men jag antar att efter mitt brutala väsk-kap idag borde jag vara nöjd och glad och ge bort skinnväske-butiken med glädje.
Jaja, jag ska. Ge mig en vecka till bara.
onsdag 18 mars 2009
måndag 16 mars 2009
Mmm, vardagsmys! Nu ska jag äta två skivor gurka och sedan powerwalka in till stan, det är så hääärligt att vara naturligt smal!
Läste det här inlägget av Underbara Clara.
Det var väl inget särskilt revolutionerande med det, men det fick mig att fundera lite.
Ja, dels över att det finns så många modebloggare, men de 100 största ser fan likadana ut allihop. Jag menar när en stor bloggare har en sak på sig på en gala och i veckan efter bloggar två aningen mindre bloggare nyinköpta wannabe-varianter av samma outfitm, det känns ju kanske inte sådär VÄLDIGT inspirerande.
Jaja, who am I to speak, jag sitter på en massiv garderob av Siouxsie-inspirerade plagg.
Men en annan sak som går igen i alla bloggarna är denna air av carelessness som ska ligga över allt kroppsligt. Man ska anstränga sig för att se nyvaket härligt rufsig och fräsch ut, man ska vara "naturligt smal" och paradoxen är total.
Folk bantar liksom inte. Nej men herregud. De är bara "naturligt smala".
Jag sitter här och funderar på vilket jobb det är att faktiskt aktivt gå ner i vikt om man inte är byggd för att vara en size zero. Jag skulle inte kunna vara en härlig 38:a om jag ville för mina axlar går inte in i en 38. Jag skulle nog kunna banta ner mig till någon som ändå kan dra på sig en tröja i 38, men det skulle kräva en massa jobb. Likadant är det väl på andra hållet? Att gå upp i vikt pratas om något som är farligt lätt. Det är det inte nödvändigtvis. Jag har en känsla av att alla som bara "åååh, jag är sååå smal, helt naturligt" och ser ut som anorektiker borde ta sig en titt på sin diet. Den är nog i många fall inte särskilt hälsosam.
Det var väl inget särskilt revolutionerande med det, men det fick mig att fundera lite.
Ja, dels över att det finns så många modebloggare, men de 100 största ser fan likadana ut allihop. Jag menar när en stor bloggare har en sak på sig på en gala och i veckan efter bloggar två aningen mindre bloggare nyinköpta wannabe-varianter av samma outfitm, det känns ju kanske inte sådär VÄLDIGT inspirerande.
Jaja, who am I to speak, jag sitter på en massiv garderob av Siouxsie-inspirerade plagg.
Men en annan sak som går igen i alla bloggarna är denna air av carelessness som ska ligga över allt kroppsligt. Man ska anstränga sig för att se nyvaket härligt rufsig och fräsch ut, man ska vara "naturligt smal" och paradoxen är total.
Folk bantar liksom inte. Nej men herregud. De är bara "naturligt smala".
Jag sitter här och funderar på vilket jobb det är att faktiskt aktivt gå ner i vikt om man inte är byggd för att vara en size zero. Jag skulle inte kunna vara en härlig 38:a om jag ville för mina axlar går inte in i en 38. Jag skulle nog kunna banta ner mig till någon som ändå kan dra på sig en tröja i 38, men det skulle kräva en massa jobb. Likadant är det väl på andra hållet? Att gå upp i vikt pratas om något som är farligt lätt. Det är det inte nödvändigtvis. Jag har en känsla av att alla som bara "åååh, jag är sååå smal, helt naturligt" och ser ut som anorektiker borde ta sig en titt på sin diet. Den är nog i många fall inte särskilt hälsosam.
Hello Sailor!
Björn var så fin härom dagen att han förtjänade att få sin outfit bloggad!
Blå Cheap Monday-jeans, randig tröja med knäppning på axeln från MQ, glasögon från Specsavers och röda hängslen, troligtvis från Dako.
Blå Cheap Monday-jeans, randig tröja med knäppning på axeln från MQ, glasögon från Specsavers och röda hängslen, troligtvis från Dako.
söndag 15 mars 2009
Helgens kap:
Först fick jag en jättefin födelsedagspresent i fredags:
En söt brosch av tenn i viktoriansk stil med en hand och en blomranka, kring en sådär 100 år gammal. Sedan hittade jag ett svart bakelitspänne på loppisen i Sundbyberg:
B hittade ett par svarta räfflade manschettknappar i metall som var så snygga att de får vara med här:
En söt brosch av tenn i viktoriansk stil med en hand och en blomranka, kring en sådär 100 år gammal. Sedan hittade jag ett svart bakelitspänne på loppisen i Sundbyberg:
B hittade ett par svarta räfflade manschettknappar i metall som var så snygga att de får vara med här:
Nytt:
Gjorde lite nya saker på prov, bla ett örhänge av en liten dockarm av porslin och ett halsband av ett litet litet antikt tyskt dockhuvud. Voila:
fredag 13 mars 2009
Projekt:
There is going to be steampunk necklaces, as you can see. Keep an eye on the shop, or mail me with requests.
onsdag 11 mars 2009
Onsdag 11/2:
Födelsedagsskärpet, lackboots och leopardtop, toppat med en sunkig gammal sidenkofta. Alltihop är ultimata bekvämlighetsfavoriter.Sedan har vi den omdiskuterade, numera kallade "Ivanhoe-mössan":
Jag köpte den på Judits i höstas. Den är fantastiskt varm och mysig. B säger alltid att jag ser ut som Ivanhoe i den. Det gör mig lite förbannad. Jag HATAR Ivanhoe. Och jag gillar inte riddare i största allmänhet. För att citera J-bitch, så går riddare och nickelallergiker sällan bra ihop. What the hell, liksom, Ivanhoe? Give me a break.
tisdag 10 mars 2009
Lola Ramona & Me
Jag fick världens snyggaste väska i födelsedagspresent:
Den är från den övergrymma märket Lola Ramona. Den är kanske det finaste jag sett i hela mitt liv.
Den är från den övergrymma märket Lola Ramona. Den är kanske det finaste jag sett i hela mitt liv.
måndag 9 mars 2009
torsdag 5 mars 2009
5/3: a day for fake docs' & wayfarers
Jag vill inte låta helt untrue to my goth nature, men YAY solen! Idag kund eman ha solglasögon. Jag känner att jag behöver skriva ner det tills senare i sommar när jag gnölar om att använda bredbrättad hatt och solfaktor 50 och inte alls tycker att solen är värdig glada utrop.Anyhoodles.
onsdag 4 mars 2009
Outfit onsdag 4/3
Sjömansbyxor: H&MRandigt linne: Cheap Monday
Bikerjacka i ylle: Gammal present, ingen aning om var den kommer ifrån.
Örhänge: Hemkokt! Stort silverkors på ring.
tisdag 3 mars 2009
måndag 2 mars 2009
Jag fick min första duffel vid 3...
... och den var klarröd med svarta knappar och man ser ju sjukt gullig ut i den. Jag fattar att min mamma inte kunde låta bli.
Gled runt lite på Manolo här om dagen och hittade följande mycket intressanta artikel.
Det handlar om att klä sina ungar. Alltså, en del av mig vill ju inte ha kids alls, men sedan inser jag att det görs bikerjackor i storlek xxxx-small.
Jag hänger en hel del på amerikanska goth forum och diskuterar bland annat med en hel hög föräldrar som fortfarande rör sig aktivt i subkulturen och klär sig därefter.
Många möts av kommentarer om hur de klär sina barn och kontrar ofta med att be preppy morsan som ifrågasätter barnens kläder med döskalletryck att kolla på hur hon själv klär sina barn, i förhållande till sig själv.
Barns kläder kommer att reflektera föräldrarna och alla som säger att de _inte_ klär sina barn på ett sätt de själva gillar är feta lögnare. Alla föräldrar gör sina barn till en förlänging av sig själv, även om de inte ser dem som accessoarer. Det ingår i hela egokonceptet kring att ha en egen avkomma att forma för framtiden och världens bästa.
Ända tills ungen själv börjar påtala att de vägrar orange eller bara vill ha rosa så är det föräldrarnas smak som bestämmer och i väldigt många fall fortsätter en smaken att råda tills ungen kommit upp i en fysisk storlek där det blir riktigt jobbigt om den vägrar. Ibland pågår det enda till myndighetsdagen, mind you.
Att en klär sina barn i döskallar är inte mindre politkst korrekt och mer "styrande" än att en annan klär sina kids i Filippa K-kläder. Plus att barn ser ju upp till de vuxna omkring sig och det är de som definerar hur en vuxen ser ut. Kids vill alltid klä sig som de vuxna de ser upp till.
Jag tycker att så länge barnen inte beläggs med en massa restriktioner som hindrar dem från att vara barn beroende på kläderna så kör på. Vill du lägga 600 spänn på ett par brallor ungen kan ha i kanske ett år, be my guest. Men om du tycker att ungen inte kan leka i sandlådan sagda ljusrosa brallor kanske du skulle tänka en gång till.
Jag har alltid haft mycket högljudda åsikter om kläder och mina föräldrar lät mig väl i princip hållas när jag var liten. Ergo: helt sjuka klassfoton av mig i pippilottor, knallila blus med röda och gula blommor på från lågstadiet, mycket blå-vit-randigt på mellanstadiet och sedan ett mycket mycket hämmat år i sjuan där jag i princip bara hade blond page, gråmelerad championtröja och vita/blåa jeans.
Sedan exploderade jag i ren tristess i lila hår och glitter i hela ansiktet, efter att ha insett att nej, jag VILLE nog trots allt inte försöka bli snygg och populär genom att klä mig astrist. Jag ville nog hellre vara freaket som går till skolan i gul frack med David Bowie dånande ur freestylen.
Så länge barnen inte begränsas av att föräldrarna klär dem ensligt sin samk, så låt dem hållas. Så länge barenn inte far lla av hur de sjävl vill klä sig när de börjar göra sina åsikter höras, låt dem hållas.
Kläder är sjukt vitktigt för mig, men någonstans, ändå, det är fan bara kläder.
Gled runt lite på Manolo här om dagen och hittade följande mycket intressanta artikel.
Det handlar om att klä sina ungar. Alltså, en del av mig vill ju inte ha kids alls, men sedan inser jag att det görs bikerjackor i storlek xxxx-small.
Jag hänger en hel del på amerikanska goth forum och diskuterar bland annat med en hel hög föräldrar som fortfarande rör sig aktivt i subkulturen och klär sig därefter.
Många möts av kommentarer om hur de klär sina barn och kontrar ofta med att be preppy morsan som ifrågasätter barnens kläder med döskalletryck att kolla på hur hon själv klär sina barn, i förhållande till sig själv.
Barns kläder kommer att reflektera föräldrarna och alla som säger att de _inte_ klär sina barn på ett sätt de själva gillar är feta lögnare. Alla föräldrar gör sina barn till en förlänging av sig själv, även om de inte ser dem som accessoarer. Det ingår i hela egokonceptet kring att ha en egen avkomma att forma för framtiden och världens bästa.
Ända tills ungen själv börjar påtala att de vägrar orange eller bara vill ha rosa så är det föräldrarnas smak som bestämmer och i väldigt många fall fortsätter en smaken att råda tills ungen kommit upp i en fysisk storlek där det blir riktigt jobbigt om den vägrar. Ibland pågår det enda till myndighetsdagen, mind you.
Att en klär sina barn i döskallar är inte mindre politkst korrekt och mer "styrande" än att en annan klär sina kids i Filippa K-kläder. Plus att barn ser ju upp till de vuxna omkring sig och det är de som definerar hur en vuxen ser ut. Kids vill alltid klä sig som de vuxna de ser upp till.
Jag tycker att så länge barnen inte beläggs med en massa restriktioner som hindrar dem från att vara barn beroende på kläderna så kör på. Vill du lägga 600 spänn på ett par brallor ungen kan ha i kanske ett år, be my guest. Men om du tycker att ungen inte kan leka i sandlådan sagda ljusrosa brallor kanske du skulle tänka en gång till.
Jag har alltid haft mycket högljudda åsikter om kläder och mina föräldrar lät mig väl i princip hållas när jag var liten. Ergo: helt sjuka klassfoton av mig i pippilottor, knallila blus med röda och gula blommor på från lågstadiet, mycket blå-vit-randigt på mellanstadiet och sedan ett mycket mycket hämmat år i sjuan där jag i princip bara hade blond page, gråmelerad championtröja och vita/blåa jeans.
Sedan exploderade jag i ren tristess i lila hår och glitter i hela ansiktet, efter att ha insett att nej, jag VILLE nog trots allt inte försöka bli snygg och populär genom att klä mig astrist. Jag ville nog hellre vara freaket som går till skolan i gul frack med David Bowie dånande ur freestylen.
Så länge barnen inte begränsas av att föräldrarna klär dem ensligt sin samk, så låt dem hållas. Så länge barenn inte far lla av hur de sjävl vill klä sig när de börjar göra sina åsikter höras, låt dem hållas.
Kläder är sjukt vitktigt för mig, men någonstans, ändå, det är fan bara kläder.
Fresh Fish favorit: Ellen Holvik
Jättevackra smycken, kändes otroligt välgjorda. Liksom, varför bränner folk pengar på en jävla brudklänning när halsband som det på kudden här finns?
En annan favorit från mässan: Emmy Nilsson
Förutom att Emmy var supertrevlig och hade en monter som man faktiskt bara vill gå fram och ta en stor tugga ur (men hello, CANDY!) så hade hon gjort väldigt fina kläder:
Jag kan se mig själv lounga runt i den prickiga lilla dressen på stranden hela sommaren. Eller, jag och stranden, vi är väl sådär halvtaskiga kompisar, it's a love/hate thing, men när ajg väl kör på färg vill jag gärna ha lite knäppa kombinationer. Mintgrönt med vita prickar och rosa piping? Yes please!
Hej alla!
Tack så hemskt mycket för all uppmärksamhet på Fresh Fish!
Alla ni som kom fram och sa att ni gillade mina saker och pratade och tittade, ni gjorde min helg!
Jag har börjat lägga upp plagg för beställning och försäljning på min webbshop, särskilt de som varit mest efterfrågade från mässan. Men ni får ge er till tåls lite och ge mig tid för att få upp allt jag för tillfället har möjlighet att producera.
Om ni har några frågor om plaggen eller inte hittar det ni vill ha, tveka inte att mejla mig på versinth (a) gmail (punkt) com!
Alla ni som kom fram och sa att ni gillade mina saker och pratade och tittade, ni gjorde min helg!
Jag har börjat lägga upp plagg för beställning och försäljning på min webbshop, särskilt de som varit mest efterfrågade från mässan. Men ni får ge er till tåls lite och ge mig tid för att få upp allt jag för tillfället har möjlighet att producera.
Om ni har några frågor om plaggen eller inte hittar det ni vill ha, tveka inte att mejla mig på versinth (a) gmail (punkt) com!
söndag 1 mars 2009
Melnitsa Mody, part 3:
All of the fashionstudents from Belarus were very inspiring. It was such a treat for me as a designer to get to see their clothes. The models were also very very proffessional.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)