På senare tid har det varit total storleksanarki i mitt liv.
Inom en vecka köpte jag en skinnjacka på MQ (jag _hatar_ egentligen MQ...) i storlek 42. Jag kunde inte fatta att den passade. Jag har axlar och överarmar som en byggarbetare.
Sedan fick jag bonushceckar på H&M och köpte en kavaj. Den behövde jag har storlek 46 i. Jag skämtar inte.
Ett apr dagar senare provade jag en kappa vi haft hängande länge i butiken och bestämde mig för att förbarma mig över dem. Den var i storlek 38/40, inte ny och italiensk-tillverkad. Det är alltså ett spann på 6 storlekar jag rör mig över på en vecka.
I "normala" fall brukar jag räkna iskallt med att en 44 passar mig. 42 tenderar att inte ha tillräckligt med ryggbredd och ibland för korta ärmar. Om jag drar en 46:a så är det atagligen små storlekar. Köpte en kappa på La Rdoute förra vintern som jag var tvungen att ta storlek 48 i och det känns fanimej inte helt okej. Jag är inte en storlek 48, inte någonstans.
Sådant här gör mig alltid lika förvånad.
En storlek är ju ett mått, inte ett godtyckligt och tolkbart begrepp. En standardstorlek består ju av en hel hög generella och sinsemellan korresponderande mått.
H&M har ju dessutom tolkat om de internationella måtten så att de visar en storlek mindre. Eller så har Top Shop konverterat så att deras visar en storlek större. Men eftersom jag kommer i Top Shops storlek 14 som de påstår är en 44.
Men det gör mig både irriterad och lite gnällig.
Vilket leder mig till nästa del av den här veritabla orgien i gnäll.
Jackan jag köpte på MQ, av märket Zoul, fanns bara upp i storlek 42. MQ är då varken en kedja för barn eller en billig kedja. Varför så storlekssnålt från Zouls sida? Jag förstår inte poängen.
När jag syr kläder syr jag mestadels upp saker i storlek 38-46. Varför då? Därför att det är de storlekar som säljer. På H&Ms reor är det ständigt fullt med 32-26 som säljs ut, fullt med säsongens alla överblixna XXS,XS och s. Är det aldrig någon som reflekterar över den dynamiken? Uppenbarligen är 38-44 de storlkar som säljer slut allra först, så varför inte satsa på fler av dem och lite färre XS? XS går ju uppenbarligen inte åt i samma takt.
Jag fick en förfrågan om att lämna in kläder på komission till en butik, men de ville inte ha "stora" kläder, de ville ha allt i storlek 34-38. Jag tackade nej. Jag syr på komission. Om mina kläder inte säljer får jag inga pengar, bara returer. Jag finner det designmässigt sporrande, det tvingar mig att fundera en extra gång när jag skapar ett plagg. När jag syr på beställning syr jag precis vilka storlekar som helst, för då vet jag att jag får betalt för det. Jag kan inte sy upp en massa 34:or på komission som inte säljer. Vet ni vad? Jag vill inte göra det heller. Det finns tillräckligt med folk därute som premierar de storlekarna, jag behöver inte göra det också. Jag vill sy mina kläder i storlek 40-46, för bland all den här nya designen känner jag att det är väldigt mycket konstskole-36:or som sytt åt sig själv hela livet och bara relaterar till sin egen storlek. Eftersom min storlek/smak uppenbarligen är ganska underrepresenterad men uppenbarligen säljer så får väl jag göra samma sak.
Det blir ändå alltid bäst när jag bara släpper lös mig själv över sakerna, hur bisarrt resultatet än blir.
/L.
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar