Det känns ofta som att det är väldigt få musiker som så att säga, "håller hela vägen", i ens skivsamling. Då menar jag som ständigt, sedan första gången man hörde talas om dem håller en intresserad och fascinerad. Inte bara musikaliskt, utan utseendemässigt också. Jag är svag för män i tajta brallor, spretigt hår, smink och rasslande accessoarer. Men jag är svårt förtjust i kostymer också. Blixa är en man som börjat i den ena änden av vad jag tycker är snyggt för att sedan sluta i den andra. Alla män kommer, i min mening, till en punkt där de behöver fråga sig om jeans och t-shirt är något som funkar för dem och ta sig en titt på en riktigt bra kostym. Möjligen är Iggy Pop undantaget som bekräftar regeln. En svart kostym är liksom aldrig fel. Och hur excentrisk klädstil man än en gång haft i sin ungdom så är det alltid mycket snyggare att fortsätta kanalisera det via en bra kostym när man kommer över 35. Gärna med knäppa detaljer och accessoarer.Sedan är han ju sinnesjukt het också, Blixa. Det är helt galet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar