Men ibland har det varit riktigt riktigt bra! Bäst och framförallt snyggast har det varit under Antichrist Superstar.
Det är också mest bilderna och videorna från den tiden som varit inspirerande, även om en del grejer kring de andra skivorna, och särskilt Mobscene, varit schyssta också. Manson är en minst lika stilsäker ikon som sin före detta fru och jag har vänt och vridit på bilder av karln i nästan tio år och försökt lista ut hur jag ska få till saker lika perfekt avvägt och utfört som honom.
Here goes:
Riktigt snyggt smycke, riktigt snygg bild.
Snygga hängslen.
Tjusig jacka. Part Michael Jackson, part SS. Fast på ett bra sätt.
Min kärlek till att bära bisarra gamla underkläder med mycket underliga spännen och snören synliga utanpå andra kläder är direkt relaterat till MM. Däremot har jag aldrig försökt mig på den klassiska mansonit-looken: röda opaka strumpbyxorna med trasiga svarta utanpå. Men any day now.
Det här är den där perfekta röda färgen jag gillar så mycket. Loves the outfit.
Jag tror att det som tilltlar mig mest med MM är att han alltid är så förbannat stilsäker, vad han än tar sig för, vilken personlighet han än väljer att spela. Han får alltid allting helt rätt in i minsta detalj och det har tilltalat mig sedna jag såg bilder på honom första gången. Han har verkligen inspirerat mig att arbeta med outfits så att de känns hela och fullkomligt utförda. För även när han är jävligt 'ckligt och motbjudande utstyrd så finns det en balans, en perfektion. Lite som med bra dödsmetallbilder. Det gäller att veta var gränsen går och att våga klampa över den på ett sätt som inte lämnar någon tvekan inför att man är Gud.
Det är fan oförlåtligt med halvdassighet.
David La Chapelle tog den här bilden. Jag tycker det är en av hans bästa och en av Mansons bästa.
Och så klassikern. Den bästa! Vem blir inte glad när talarstolen rullas ut på scenen?
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar