Så nu har folk tillslut verkligen vaknat och insett att många modeller (nejnej, bli inte hysteriska, jag skrev inte alla) inte är särskilt hälsosamma.
Aftonbladet spår att de två unga modellernas död blir slutet på smalepoken.
Å ena sidan så är jag glad att argenturerna vaknar upp och verkligen ser problemet. Men jag tror inte att det är där pudelsn kärna ligger.
Det hemska är ju att argenturerna signar de modeller som de tror kommer att kontrakteras av modehusen/designers.
Jag vet inte hur ofta jag har hört det tröstlösa mantrat om att modellerna måste vara storlek 34-36 därför att provkollektionerna kommer i de storlekarna.
Vi hade en kund inne för ett par somrar sedan som hade svårt att hitta kläder för att hon var så liten i storlek, hon var en 32-34 och det är ganska svårt att hitta utanför barnavdelningar. Hon berättade att hon ahde arbetat som modell för en svensk argentur jag inte tänker nämna här, men att hon slutat när de bad henne gå ner i vikt. Hon hade nyktert konstaterat att hon inte skulle trivas med det, att hon skulle må dåligt och att hon helt enkelt inte hade någon vikt någonstans att tappa som inte skulle vara dåligt för hennes hälsa.
Det är inte bara modellargenturerna som måste inse att det inte håller längre, modehusen måste också fatta det.
Och så länge folk har samma attityd som Karl Lagerfeldt, som faktiskt trodde att det skulle vara gångbart att inte sälja kläder över storlek 38 på H&M därför att han inte ville att så tjocka människor skulle ha hans kläder, då sitter vi nog i skiten. För de kommer att fortsätta anlita de smalaste och därmed oftast de yngsta modellerna de kan hitta.
Jag tycker nog att man borde fundera över om det är okej att slussa in 14-åringar i den här världen.
Jag trodde inte vi såg med blida ögon på barnarbete här i väst?
/L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar