måndag 26 januari 2009

Papa don't preach

Jag och K har diskuterat det här med look-a-likes på senare tid. Det problem det eventuellt genererar när man haft en stil eller inspirerats av en grej länge är att plötsligt så plockar någon kändis upp samma inspirationskälla eller så blir en ny stjärna född och plötsligt säger alla "Guuud vad du är lik XXX!" eller "Du måste verkligen gilla XXX!" Det händer K hela tiden med Dita von Teese. Alla som inte visste att hon existerade innan hon började bada i sitt lilla champagneglas i Marilyn Mansons videor och på Elle-galan säger plötsligt att K ser ut som Dita. Och det är ju trevligt iofs, men samtidigt så förstår jag irritationen. Det har hänt mig också. Jag är dock inte så priviligerad att folk kommer fram till mig och säger att jag ser ut som en sassy minx från 40-talet som badar i champagneglas. Mitt problem sticker upp huvudet när jag sätter fötterna på brittisk mark. Då är det som om jag helt byter identitet. När J och jag var på väg ner i tunnelbanan med våra väskor på väg från Heathrow säger tunnelbanevakten som håller upp grinden åt oss "Nice to have you here Kelly!" till mig och ler stort. Jag ser förvirrad ut och säger "Eh, yeah, eh?" och sedan spenderar vi tunnelbaneresan med att undra WTF han menade? Det blir uppenbart ett par kvällar senare på en Suede-spelning. Konserten är över och vi står och händer vid kassan på Institute of Comtemporary Arts för att få tillbaka våra ticketsubbs (memorabilia!) när en journalist som står och hänger där vänder sig till mig och säger "Oh hello, did you have a nice evening Kelly?" Vi tittar på varandra och sedan på honom och jag säger "Ehrm, yes, thanx?" och tittar lite frågande på honom. "Oh, it's Kelly, isn't it?" säger han. Förvirrad säger jag "Eh, no, actually, I'm not... eh, Kelly?" "Ooooh, yes, ofcourse it's Kelly Osbourne!" insisterar han.

Kelly1

Eureka.
EU-JÄVLA-REKA! Och så har det fortsatt, varenda gång jag besöker England. Det är alltid nån jävel som tror att jag är Kelly Osbourne.
Jag vet inte om det är deprimerande ellr upplyftande?
Alltså, jag tycker Kelly är ganska häftig. Jag är inte helt anti hennes stil. Vi har haft liknande hår. Men jag tycker inte jag är lik henne i ansiktet. Precis som K egentligen inte är lik Dita i ansiktet.
Men kombinationen piffiga 40-talsinspirerade kläder, svart hår, snygga ögonbryn och mörkt läppstift = Dita när folk som inte har någon djupare uppfattning om stil tittar. (Just nu så verkar det som om jävligt mycket grejer har Dita-vibbar. Om Dita andades nära en bajskorv så skulle den bli the new black).
På samma sätt är biffig tjej i snedbena med stort ruffs, svart 80-tals chick stil med mycket stora örhängen och sött läppstift = Kelly Osbourne.

Gud, jag önskar att någon skulle säga Siouxsie, eller Madonna, eller Cyndi Lauper. En gång har jag blivit misstagen för Kitty Jutbring när jag jobbade som spärrvakt. Det var helt okej, hon är het.
Fast jag antar att det är helt okej med Kelly. Det kunde vara värre.
Det kunde vara Ozzy.

/L.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar